diktsidan16nov02

Natthimmel

Gudinnan väver norrsken
av trådar från sol och måne
skakar ut sitt långa hår
en handfull stjärnstänk
förgyller väven
med ett leende
brer hon ut den
över nattsvart jord
ett tecken på
att skönheten lever
och ljuset finns
några timmar bort.

Stilla ögonblick

I morgonluftens klarhet
vandrar tankarna
likt moln flyter de
åt alla väderstreck

lycka har förbränts
allt av sanning
lögn och besvikelser
är fullbordat

livet en mussla
med pärlan sliten
av tidens gång
och vittrar sönder
i kampen
mot det oundvikliga.

Flykten bort

Vill visa dig skymningen
bländande rönnbärsröd
låt ångesten fly och minns
den innersta glädjen
du nästan glömt

vi är höstens barn
som gråter ständigt
livets förgänglighet
berör oss illa

glöm för en stund
låt allting vila i ögonblickens
kärleksfulla famn
för natten är en blottad hud
och himlen vakar stilla.

Känslokaos

Din inverkan
bränner inuti
tystar mig
ger blygsel
ändå åtrå

fyller mig
med het längtan
efter befrielse
från kärlekens
plågor

faller djupare
allt djupare
i något förnuftet
inte förmår stoppa
- säg bara
att du förstår

Sen kvällning

Hårda välver dyningarna
mot mörk strand
nedgående sol i kvällsdis
hänger fruktigt mogen
vid horisonten

ett persikorött klot
omsluten av
himlens famntag
hindrar den från
att ge sig hän och falla
i svalkande hav

utsträckta händer
väntar på
att ta emot den.

Den sista resan

Under örnens vinge
vilar din själ
trygg under färden
mot okända ljus
döden viskade i ditt öra
kom
och du följde efter.

Livsbetingelser

Skuggorna blir längre
hösten smyger in
svalorna har flytt
och humlorna tystnat

sommarens smärta
blev din
men i djupaste dalen
av ångest
grodde nya fält
av solrosor

i sorgen föddes insikten
på ett djupare plan.

Var inte rädd

Kom till mig
tala om sanningen
som du upplever den
kanske ser jag den
från en annan vinkel

det enda jag vet
är att sanningens röst
kan rädda oss
...för vi älskar

var inte rädd
vid stupet hoppar vi
tillsammans
och sanningen
skall fria oss.

Ankomst

Storspovens skrik
över åkrar och vattendrag
vildgässens rop
under molnens gränsland
på färden mot norr
snödropparna gör revolt mot vintern
tränger upp genom skaren
ankomsten
ett uppvaknande
när ljuset
tränger bort mörkret
från alla sinnen.

Dumheter

Med hjärtan och paket
skickar du din trånad
med outgrundlig min
funderar jag över
det smått löjliga
i situationen
med dessa rosa moln
och odödliga klichéer
som uppfyller mig.

Natthimmel

Gudinnan väver norrsken
med trådar från sol och måne
skakar ut sitt långa hår
en handfull stjärnstänk
förgyller väven

med ett leende
brer hon ut den
över nattsvart jord
som tecken på
att skönheten lever
och att ljuset finns
några timmar bort.

Nattvärme

Hoppas drömmarna når dig
en natt som denna
genom dimslöjorna
skrattar älvorna
berusade av månen
och höstens sista dofter

smyger ner bredvid dig
hör djupa lugna andetag
och huden dofter
sommarvarm tallbarr
kryper tätt intill
närhetskänslan
är ett varmt rede
- utanför oss
månskuggor
i gåtfullt ljus.

Din skugga

Du fyller mig inte längre
med poesi
ej heller har du förmågan
att få hjärtat att vibrera
så där förväntansfullt
som vårfloder i rörelse
- dina skuggor
har kvävt mitt ljus.

Blå vagga

Månskäran lyfts
av himlafamnen

- vilar tryggt
i mörkblå vagga
när timmen är sen.

Jag finns där

Du är en sällsam själ
och har ett namn

vinden i mitt hjärta
ropar efter din längtan
jag vet den finns där
i sitt motstånd

sök mig inte
bortom haven
eller i bottenlösa sjöar
som ropar efter ljus

jag finns redan hos dig
längst inne där du inte vågar
erkänna min existens.

Sommartankar

Låt mig vara lärkan
som väcker dig på morgonen
silkesmasken som spinner
klädnaden runt din kropp
spindeln ovanför din dörr
som tyst iakttar
eller
den mossbelagda gräsmattan
där du mjukt vilar fötterna
- tankar och drömmar
skapar dofter och smaker
men gnager irriterande
närmast hjärtat.

Förundran över livet

Där mitt altare står
finns ingen klocka
som klämtar till samling
eller väggar av tusenårig sten
min gud är medvetenheten
om viljan till barmhärtighet
kärlekens styrka och värme

martallens nakna förvridenhet
efter år av stormar och kamp
blåbären som mognat utan sol
under granens täta grenverk

en död svala har aldrig varit vackrare
än när hon flög mot det vita ljuset
en skapelse formad
av outgrundliga lagar
med händer vi aldrig sett.

Ödslighet

Blicken i bitar
brända stycken
kastade åt rovfåglarna
inget kvar
inget
bara sten och tillintetgörelse
kanske är jag ett ödsligt skär
där havet kastar sig brutalt
det eviga livet finns där
just där

sluter mig inåt
fångar fantasin
med vidöppen famn
- det är allt.

Fjärilsdöd

Det glöder en eld
när höstnatten
lägger sig över dagen
en mantel av sömn
täcker marken
döda fjärilar påminner
om dagar då leken levde
i ständig rörelse av
vibrerade små hjärtslag

tanken går till dig
din rastlöshet är årstider
av jagande oro
en fjäril på flykt
flyger vart den vill
men lämnar
alla dörrar öppna
bakom sig.

Kärleksrit

Han sa han ville
måla hennes bröst
och dalen mellan dem
med tungan doppad i
rosenolja och henna
för doften, färgen
och mjukhetens skull
måla japanska tecken
hon inte förstod

han försäkrade henne
att det var dikter
födda ur månsken
och nattligt silver
skrifter om kärlek
sprungna ur åtrå
och längtan.

Omgärdad

När mörkret svingar svärdet
ylar vintervinden vild
skölden härdas
och sårbarheten skyddas
av bisterhetens vägg
hjärtat bär en förlust
men bättre att älska förgäves
än låta de inre rummen
förbli tomma
med förödande ihålig klang.

Återspeglingar

Himlen faller
när tjärnen ropar efter ljus
solens strålar
färgar vattnet lavendelblått
stryker varligt bort
blindhetens tomma öga
från bottenlösa djup
stirrar ner
i det outgrundliga
allt svindlar
och minnenas bördor
återspeglas i ansiktet
i all sin nakenhet.

Förlossning

Smygande tyst
lägger jag mig tillrätta
innanför ditt öga
- ett dammkorn
som irriterande
påminner
om min existens

i var rörelse du gör
följer jag osynligt
dina fotsteg
och i själens kammare
blöder väggarna
av det otänkbara
- febrilt klösande
efter din tanke

innanför
dina ögonlock
ligger jag naken
i fosterställning
väntar på befrielsen
- du behöver
bara blunda och se.

Det handlar om tid

Oroliga andetag hörs
tvärs igenom avstånden
tanken lockar hit dem

en tystnad
fylld av ordväsen
mumlar irriterande
orosfyllda
inför stundande möte
pockar
på uppmärksamhet
i vakenhet och sömn

kaotiska känslor
nyvakna
trötta
tveksamma
smyger de in
i hjärtats rum.

Bortom det dunkla

Natten
en svartklädd dag
gömmer sig
under ögonlocken
på det mörka

ljust liv väntar
med ny morgon
vakar storögd
över timmarna som går
skyddar moderligt
drömmarna
åt de sköra och ömtåliga
inuti salarna
där varken dag eller natt
existerar
- en dunkelbelyst skog
vakar över dem
i min frånvaro

Vemodstankar

Lägger min längtan
att sova på ditt bröst
känna andningens värme
tystnaden trösta tanken
när trasiga drömmar
växer i natten

ibland är jag ingen
just nu
en del av dina andetag
visa mig vägen till kärlek
ta udden
av sorgsna timmar och dagar
de som varit
de som är
- väck min tilltro
led mig
igenom det mörker
som gläds
i brist på ljus.

Den nya dagen

Med gryningsnyanser
från färgstark horisont
målar himlens eldpenslar
guldrosa stänk över världen
i daggdroppens spegelbild
färgas vallmon röd
och ett nyfött blad slår ut
när trädet tycks brinna
av nyfiken sol

så flyr natten
och morgonens blick
lyfter dagen.

Lyckodofter

Glädje
är sländor på flykt
njutande
sin enda dag av liv
jubelkvitter från svalorna
besegrande vinden
förälskelsen
kommer från samma
källa
ögonblickstunder
av rusighet och lyckodoft
- grip dem
innan skuggorna kväver
allt du sett och känt.

Sömnen

Tyst sidennatt
i september
himlen böljar svart

löven dansar
för sista gången
innan de faller
under ytan räds de
undergången

septembernatt
- vinden talar om
fjärran röster
som berättar om
kalla snöstormar
från norr

de väntande
somnar stilla
döende
i drömmar.

Septemberskymning

Hösten smyger in
strör generöst färger
av intensivitet
över nejden

glädjen räcker
fram till kvällningen
gnistan tynar bort
i takt med ljuset
blommorna och träden
kvider tyst av sommarsaknad
innan djupsömnen
tar dem i besittning

återigen
spräcker gryningen natten itu
en ny dag randas
men ångesten
för den långa natten
stannar kvar