diktsidan17

Kärlekströst

Din kärlek är
ett milt vårregn
sköljer igenom
och rensar
bland tungsinnets ruiner
din blick
har en intensitet
som klyver natten

i din famn är jag
en nyutsprungen blomma
som vecklar ut sina kronblad
under dina händer.

De tudelade

I ångestens salar
rasar din själ
fjättrad
av närvarons smärta
och frånvarons sår

var gång du går
sliter träden
sina grenar i sorg
pionerna viker sig
tungt mot marken
jag gråter
för att fylla
saknadens flod
och strömmarna
färgas röda.

Stilleståndet

Två sinnen
har slutit sig
i rummet
mellan tanke och ord
viljan till försoning
har upphört
allt har stagnerat
i ett tillstånd
av döende höst
och rummet
har förseglats
med gråtens sigill.

När det skymmer

I skymningsljusets timmar
två världar i en
utspänd mellan
moln och mark

gömmer det bitterfyllda
i nattens mörker
ugglan jagar
skuggorna på flykten
med spökröst
och fjärrseende öga

betänk att mörkret
vrider sig i fångenskap
för att bekämpa
sommarnatten
ljusdagarna bländas
för att få stanna kvar
jag
bara njuter av mystiken.

Till mångudinnan

Kvinnan höjer armarna
mot skyn i extas
dansar i månfylld natt
sjunger sejder till gudinnan
ber om kraft och mod
att läka och hela
allt som förbannats
och brustit

hon ristar ord i stenarna
mumlar besväljelser
under helig rit

stenens urhuggna skål
fylls av blod och örter
- järtecknen läses
innan månen går mot ny
fjärran världar har öppnats
och stängts
nu ligger framtiden öppen.

Förlust

Jag vet bara
att en morgon
stod syrenerna
ej längre i blom
ditt rop tonade bort
allt hade tystnat

en känsla
drog igenom hjärtat
sommaren
tycktes inte evig ängre

höstens fukt pudrade
död över markerna
- jag stod kvar
grubblande över
det tröstlösa i att längta

sommaren reste
du - långt borta
från allt vi delade.

All denna väntan

Den korta dagen
samlar sig
för att smyga undan
vinterns grepp
i granskogen
vakar korparna
kraxande
över sina revir

under snön
andas livet
knappt hörbart
vänder sina drömmar
och mumlar
om väntan.

Att finnas till

Än en gång blir du
påmind om
att man faller ner
i glömskans flod
genom att inte
finnas till för någon
- du behöver bara se
det sista lövet falla
sen är allt tyst
och begravet.

Motsatser

Kall tystnad
bådar strid
kärleken står
avvaktande stilla
ord hårda som pilar
bryter tystnaden

gråtmild glädje
eller hatsvart sorg
gränsen är nålfin.

Miniatyrvärld

En regndroppe
fastnar på näthinnan
speglar
en skogsvärld
i miniatyr

en lätt beröring
från en fjärils vilda färd
och droppen faller
trygg
i sin omedvetenhet.

Vinternattsfilosofi

Budskap
kommer
via andra vägar
än språkets

vad är ord mot
viskningar från Sirius
- en tanke
bildas mellan världarna
gör natten hel
möts på halva vägen
och tusentals ljusår
existerar inte längre.

Instängdhet

Nedtystade behov
hinnor över
oläkta sår
ögon matta
av melankoli

nedtystade behov
göms inåt
utplånas utåt
tårar
bygger murar

- byter till leenden
för fridens skull.

Blå vinternätter

Fullmånens sken
målar snön blå
med blek lyster
av livlöshet
- den visar upp sig inatt
glänser i sin mognad

nu vilar tung snön
över hallonbuskar och syren
dofter och smaker
har dröjt kvar
- åter upplevs sommaren
under midvinternätter
när månen står i full.

Trösklar

Under härden glöder en eld
och höstnatten
sveper sig över dagen
sömnmanteln täcker marken
döda fjärilar påminner
om dagar då leken levde
i ständig rörelse av
vibrerade små hjärtslag

tanken går till dig
din rastlöshet är årstider
av jagande oro
- en fjärilsflykt
som går vart den vill
men lämnar
alla dörrar öppna
bakom sig.