gulblomback

Välkomna hit och läs alla vackra dikter, samt en del
prosa, haikus, kåserier och en och annan novell.
Det finns ibland email och hemsidesadress med
vid gästernas texter om ni skulle vilja kommentera dem.
Det går också bra att skriva någon rad
till dem via min gästbok.

Dikterna är skrivna av personer
som är personligt inbjudna

Gästkribentsidan 1

Vackra stilrena dikter skrivna av Isabella Mendrix.
Hennes texter finns också att läsa på Sourze och Poeter.se
isabella.mendrix@telia.com
http://www.sourze.se/default.asp?ItemID=10342759

Den otrogna

Älska i samma rytm
som lågorna
pulserar
mot väggens ockra vävnad
Vidrör en vrå
av skam
bak min falska kyskhet,
slit upp
sömmen i min längtan
och blotta
mitt otrogna bröst.

Vad som än händer
är jag dig skyldig
en annan Kristus.

Och en ny söm.

I avskedens tid

Hemfärd över Styx
Katedraler och lyx
Med avskuren tunga
tiger jag
förbi en avskedskyss sälta
där religionerna
döps i samma namn.

Cider och diamanter
Ljus och briljanter
Med avskuren nerv
reser jag
längs ditt ögas strandlinje
där döda
skjuts ut från land.

Förälskad

Jag stegrade mig i och sjönk
under förloppet,
oavvänt älskad och granskad;

du vände dig om, min älskade
och rann ut
som ökensanden i ett timglas.

Plågad av oupphörligheten i
duschens stick,
förvildad av dess rotlöshet;

du rörde dig som en muskel
under
ett kattdjurs glittrande päls.

Vid din vila

...sista vaggsången till Lill

Den böjda bron över vit, vit
fradga -
följ med mig
följ med mig

själens fena slår mot mark
och torka,
bara ett slag till
bara ett

så lägger jag mig tätt intill
så genomlider jag, lilla Lill

min arm om dig kan hålla dig
bara ett slag till
bara ett;

ett med vagga, ett med jord

låt mig få bli
låt mig få bli
vid din vila, vid din stilla ro

Mustiga, färgstarka dikter skrivna av Anette Blomberg.
Fler av hennes dikter finns att läsa på hennes hemsida
Poeter.se och Skrivarsidan.
http://anetteblomberg.colors.at/

Skalv

Slaktad blev jag aldrig

Inte ens skadeskjuten

Enbart korsfäst uppspikad mellan

dina smaklöksvärderingar

då du bitskt

slet stycken från mina skälvande lår

och sköljde ner med saften ur mitt aldrig sinande skötes källa

Avtrycksåt mina flämtande bröst vilka fortfarande hävs

mellan begärets lust och olust

Än rinner saften av dessertens matade jordgubbar du

pressade in i min nedre muns läppar

In mot livets bävande epicentrum för att

alltid skapa efterskalv

av din frånvarande framfart

Korpen ser

Krälandet vingpryds

Lämnar vämjelig vanmakt

mot vidare seende

Redan som korpunge

svärtade jag locken utan

att egentligen begripa

Ikläder mig därför korphamnen

och perspektivförskjuter grodor

Korsfäster näbben

mellan öst och väst

för sydlig talan

så att

nordan markstörtar

Lånar ljusblå blick

och släpper bettet om

imperfektum.

Ringar

Precis som ringarna

De på vattnets spegel

Som de vidgas

Gör sin beröring i

nästa hav

Precis som syret

Det ur lunga till lunga

fyller sinnet

med intryck

till vidare liv

Lyfter fuktade fjärilsvingar

i torkans kraft

Landar

eftertänksamt och hänfört

i mitt öga

Spanar

Lungfylls

Skälver

Ödmjukt betraktande svaret på min avlägsna hands

stenkastning.

Till Vilja

Ur den allra starkaste roten

bereder jag din kvällsvard

Finner de rikaste örter

till din morgondryck

Bäddar mjukaste kaveldun och starrgräs

för vilolägret

I ditt öra nynnar jag lärkans hymn

Vaggar dig till ro vid mitt pulserande bröst

Längtansöppen för din vilde springare,

kammar jag efteråt ditt svall till starkaste fläta

Slickar vätskor från drypande porer

Väver extra hud på ditt sidenskinn

Utan minsta uppoffran

Detta till dig

För din skull

enkom

Utan något som helst i gengäld

......förutom.....

Din älskan

Ditt tålamod

Ditt beskydd

Din åtrå

Ditt liv

Var

Eros

finns du

mer än i mitt

Psyke

Dikter skrivna av Margaret Axell.
© Margaret Axell
Hennes fina texter finns också att läsa på Olas Utpost.
De senaste är en diktsvit om Kärlek

Så enkelt är mötet

mellan dig och mig.

Du tar min hand

och jag följer dig

in bland träden

Ännu ger jorden vin

glödande rött

Tystnaden glöder

i mörkret

där du innesluter mig

Du är min hemlighet

tills morgonen

förråder oss

Sträcker på mig

nöjd, tillfreds

i kudden

gropen efter ditt huvud

Blodet gläds

åt vinet

och minnet av

ditt kärleksbett

Ritardando

nattfjärilens vingslag
vind i trädens grenar
kvällen övergår i natt
avskildhet i flod av mörker
allt förblindas
fram till sjätte timmen
då ljuder i det bleka morgonljuset
en vissling
i cesuren mellan natt och dag

SYRINX

Herdeflöjtens toner
kom till mig med vinden
som toner från en annan tid
när jag målade
i skuggan under olivträdet

Musiken drev mitt hjärtas slag
att följa en främmande rytm
och penseln
doppad i ockra och umbra
darrade i min hand

Flykt

flyende svävande
avskuren från allt
följer jag med vinden

vid udden som havet möter
bryts vågorna
samlas drömmarna
om resan bort

avlägsna öar
stiger upp vid horisonten
blir målet för min flykt

DEN MORGONEN

En tidlös morgon
samlades
i just den stunden
solens tyngd
i mina händer.

För en sekund var jag
all spännings mittpunkt.

Detta ljus
och denna värme
är nu allt
som mina händer
minns

Dikter skrivna av Anette Göranzon.

Utanför tiden kan vi se på varandra

I ditt språk färdas jag, i dess ljus, i skuggorna och dagrarna, i skiftningarna

och leken, i det som är du som strömmar emot mig i form av känslighet,

förnimmelsen av att ingenting längre kan främmandegöras, tillblivelsen av

vårt språk tillsammans, som livet som återskapas, som delandet av ett enda

andetag, som en kärleksakt, hur vi utanför tiden kan se på varandra, och hur

vi då inte ens har orden att skyla oss med.

Hur ska jag kunna läppja dig försiktigt

Som då månen doppar fingertopparna i det mörka blanka trollsländevattnet,

som vattensalamanderns lekfullhet, som rörelsen hos starka stjälkar som stiger

till ytan i form av ljusstänglar, som ett vattendrag och grönskan däromkring,

hängivet omslutande. Jag tror jag vet hur det känns, du som ljuvlighet

utefter min ryggrad, hur du leker fram en ström av djupgröna hjärttoner.

Så hur ska jag kunna läppja dig försiktigt.

Mellan mina hemliga händer

De klara dagarna och nätterna kommer så åter, då jorden välver sig mjukt och
träden

sjuder av fåglar långt bortifrån. Min trädgård genomspunnen av ett grönt
djupnande

ljus. I det ljuset framträder bilden av dig. Nu håller jag ditt ansikte rörande häpet

mellan mina hemliga händer, och bäddar skymning kring dig under en
skummande

fläder, kan du känna det. Där räcker jag dig en vila. Lenvädersvind, frömjölsregn,

stjärnfall.

Den ömsinta koden

Först som en skiftning över himlen bara, som ett andetag

då en orolig dröm mojnar eller drar sig tillbaka, som ett frö

av lugn i mjuka mellangärdet. En skrift att tyda, ett hemligt

meddelande, en ömsint kod, vidarebefordrad av moln, vind,

fåglar, från någon som söker trösta eller åtminstone mildra.

Som barn som springer över gården med blickar och leenden

starka och bärande som vingar. Varje kväll öppnar jag nu ett

fönster och räknar in dem för att låta dem sova närmast mina

hjärtslag. De har en vild ren doft, och har aldrig format ordet

skuld.

Alla texter är copyright skyddade vilket innebär
att du inte får kopiera eller sprida något av innehållet på sidorna utan författarens tillstånd.
Tillbaka till första sidan.

Background by Marie