gryningsgudinnaback1

Svar på tal

Vintern kryper in även om hösten
inte är färdig med sin mognad
den skyler trots allt min skörhet

din synonym är hösten
oberäknelig och varslande

möter jag dig naken och ärlig
vänder du ansiktet från mig
- men famnar ändå din utsatthet.

Tillägnad de uppgivna

Dagarna är känslotillstånd
subtila och stumma
inga vreda röster hörs
som visar tidens tvång
endast tystnadens lidande
bär dagsrytmen framåt

ögonblickens frivilliga eskapism
förjagas ovilligt och brutalt
verkligheten hård och oböjlig
som ospunnet lin
eller en korg beklädd med törnen
där själen ligger ihoprullad och rädd.

Nyvinter

Över ensliga gärden
lägger sig vintern till ro
höststormen har stillnat
och snön vilar mjuk
runt lärkträd och lönn
i rötternas famn
vilar våren redan färdig
väntar
på jordaxelns vridning mot ljus

hartassarnas avtryck i snön
visar livet som klamrar sig fast
vid det som är nu
och inte sen.

Fjärrsyn

Befria dina tankar
låt dem löpa genom tidsrymderna
ta fatt drömmarna du bar på
upplev dem igen
vänd tillbaka till dimensioner
du kände som sanning en gång

stilla dig sedan
och se det obefintliga hoppet
som öppnar sig
långt bortom ögats räckvidd.

På flykt

De flyger rastlöst i flockar
över sömnig skog
på väg någonstans
där inte årstiden fryser
eller frosten
ger huttrande vingar

känslan grämer sig
i en pockande oro
över nederlaget
att inte själv våga flyga
mot främmande horisonter.

Skrymslen

Under huttrande novemberdagar
sjunker närvaron ner i djupen
utforskar dunkla gömmor
jag annars inte vill kännas vid

när oron mullrar i själen
stiger sinnet skyndsamt till ytan
vänder tanken mot höstklar himmel
det ger ingen tröst
snarare en känsla av utsatthet.

Eterneller

Varför ger du eterneller
lika döda som fjolåret
förkastar det levande
jag kastar mig
hämningslöst
ett liv kräver mod

jag reser nu - ridande på
det sista norrskenet
återkommer
när våren tinat upp
din kalla slutenhet.

Den längtan som förblir

Vår berättelse
är sprungen ur
drömmar och naivitet
och uthärdar
för längtans skull
kärleken
ett växande flöde
när vi lever i varandra
även på avstånd

sovrummets intimitet
doftar av hänförelse
benvita lakan gömmer
lekfull lust
under hisnande timmar
stulna från vardagen
i salighetens namn.

Vindbärerskan

Som bärerska av nordanvinden
får du rida på mina vingar
till ett rike
där alla vindar tröttnar och vänder
östan om sol
västan om måne
där tänds vår lägereld

Du tiger stilla
med huvudet
mot mitt bröst.

Lerkrukorna

I lerkrukorna
samlar jag goda minnen
de doftar
av honung och skratt
de är levande ting
väsen som sover i
rundat kärl
i väntan på att jag skall
locka dem att vakna.

Integritet

Akta dig - mot värdigheten i Jaget
slår du
med förtärande tystnad
vakta dina handlingar
din tunga
en kvinna född av mörkret
går inte att tiga ihjäl

till slut återstår endast
en svart fjäder liggande
framför dina fötter.

Avståndtagande

Ditt gåtfulla väsen
bara en fantasi
som förtrollar under
månbleka nätter

du är verklig
men viljan skyr din gestalt
- din värld
är ej för mig
att beträda.

Den grå dagern

Det finns en grå dager
som förtär drömmen
- vi står emot
tills allting brister

Du drar och sliter
i en villfarelse
vi vet - och vill
men verkligheten
sätter hårda gränser.

Mareldsdans

Så reser tanken till dig
vid havet
där marelden dansar
i extas över de mirakel
som finns nu och sen.

du skänker havets eld
i bottenlösa skålar av natt
färdas med vinden
når fram
lägger sig tätt intill
det bultande hjärtat.

Det bortomliggande

Har lånat din frihet
ett ögonblick
tänjt på de gränser
som annars är mina

dina gränser
mer bortomliggande
har du skyddat
med stål och makt
- mina kringgärdade
av det osynliga
i en skuldkänsla

du har lockat fram
ett vildjur på flykt
så stark av instinkt
att varje flyktväg
syns självklar.

Nattens Barn

Såsom natten älskar jag dig
hämningslöst
varmt och dunkelt
ja - som sensommarens
sista skymningar
när de lystet
griper tag i allt levande
och dvalan smyger
oåterkalleligt inpå
- låt min gråt vara känslan
som leder dig rätt

sök mig bland nattens barn
eller i djupen
din tröst
kan stilla saknaden
över allt jag förlorat.

På Nässelfälten

På Nässelfälten
där vemodet blommar
och larverna dör
under frosttunga nätter
går stegen tankfullt
genom marker
som lämnat sommaren

alla är vi offer
för det oberäkneliga i att leva
- under ytan ligger svaren
och jorden viskar sök.

Vintermelankoli

Fortfarande kan man ana
en svag doft
av fallna äpplen
som hösten
lämnat efter sig

under kalla nätter
dämpas känslan av vår
nordanvinden
greppar ännu
min vintermelankoli

nätterna känns långa
och gråsparvarna fryser
under mitt hustak.

Rönnbärshöst

Där tre korsvägar möts
väntar jag i elfte timmen
rönnen skänker röd mognad
övermättad av passion

håll ut
vänta där månen går ner
jag kommer
då vargatimmen är slagen

där tre korsvägar möts
blir två tankar till en
förnuftet ljuger
och rönnbären doftar
hösten bjuder till fest.

Skärvor

Vaktar skärvorna
från söndervärkt hjärta
under sidensvarta nätter
när vakenheten
gått vilse
i djupa drömmar

nu kan inget mer brista
allt är fullbordat
natten fylls
med svarta smärtor
ihoplappade
av månljus.

Oåtkomlighet.

Tänker på hur vi använder tystnaden
och ordstumheten vid snabba ögonkast
för att förnimma intimiteten
av oförglömliga kärleksögonblick
etsa fast den varma bilden som det vore
en vår i vardande förevigad i akvarell.
Glömma kalla oansenliga vinterdagar
när vi gick förbi varandra
i osynlighet för den andres existens
och där stegen ekade högt i tomma rum
utan liv och rörelse.

Om du någon gång skyggar för min beröring
varken ser eller hör
så vet jag att din tanke rest
någonstans där du är oåtkomlig.

Overklighet

Jag är den som vandrar om natten
för att skyla över min egen skugga
Mörkret är ett land
där ingen syns och märks
åtminstonde säger ögat så
Om dagen bär på sorgkanter
så gömmer natten dem så ihärdigt
att jag kan glömma den misär
som dagen kastat mig i ansiktet
Vad är du
annat är en drömgestalt
bara verklig i nattens timmar.
Det är då du flyr ditt vardagliga jag
jagar de drömmar som aldrig förverkligats.
Då är jag verklighet i din värld
men under realitetens klara dagsljus
trampar du mitt Jag
under dina fötter och jag blir inget värd.

Pakten

Ljusskygga dagar speglar sin solblekhet
som offersvalda av mörkret
de dras till dagern som öppnar sig
- sprungen ur en årscykel utan slut.
Alstrar svårmod- ett varande i sig.
Håll dig undan- mitt väsen finns på den
skuggiga sidan av vägen- kommer du ändå
slukas du hel av det som skrämmer.
Något ljus har jag inte att ge -
bara himlar som rämnar gång på gång
ilsket skjutande sina pilar
Vill du tillbe en valkyria
- så låt det ske.
vi sluter en pakt där allt slutar i kaos.