whitwrosablomback

Till en älskad

Kronblad
omsluter njutningens pärla
bultar vid din lätta beröring

under slöjan av skygghet
anar jag
att leken leder
till slutgiltig visshet
efter att du stillat lågan

för mitt i dagarnas blekhet
fann du
den dolda dörren

klev in
och stannade kvar.

De heta orden

Längtansord
under tungan
påträngande
brinnande
måste sägas
innan blygseln
stoppar flödet

när känslor förvillar
vibrerar
och förvirrar

är det du
som värmer, tröstar
under köldhärjade
februarinätter.

I dagen som är

Som i ett drama
följs livets handlingar
av skuggväsen

bakom spegelbilden
eller tavlan
i svart och vitt
står jag utanför
självbeskådande

känner och anar
hur delar av jaget
löses upp
då höstens eldar tänds

upp och ner
är livet
smärtsamt
outgrundligt
underbart.

Varma höstdagar

När löven brinner
och svalorna flytt
föds våren inuti

extas
förväntan
förvirring
rastlös längtan

ögonblicken
är det enda som räknas

i förlösande höst
tillägnar jag dig
färger i ockra och guld
du som reste mig upp

en ängel
rörde vid mitt sargade inre
plötsligt fanns den där
kärleken.

må den gå vilka vägar den vill.

@Karin Dahlin

Samhörighet

Nu sköljer mörkret ner
över trötta gula dungar

inuti lever jaget upp
då sinnligheten vaknat

följer dina stigar nu
som lämnar heta spår
bland lönnlövens
röda vener

Du - en del
av nuets glädje
som inget mörker berör.

Det som var

Det fanns sinnlighet
ständigt närvarande
ekon
av begravda samförstånd
vilande bakom slutna munnar

infekterad, utbränd
återvänder hon
till verkligheten
klär sig
i hans förakt
och fryser invärtes

dagarna går vidare
fastkedjade
i apatiska tillstånd
grå är tystnaden
som gråter
i natten

Inferno

I ett limbo
fumlar två själar
skrapande isbarriärer
tills naglarna blöder

känslotillstånden slungas
fram och tillbaka
mellan tvivel och helvete

att våga ta fram
sin egen styrka
stå rak och orädd
inför det nya

en gåva värd allt.

Mellanvärldar

I grå dagstoner
är stegen utslitna
av ständig kamp

i rädslans grop
vilar sanningen
alltför smärtsam
att kännas vid
med ärliga sinnen

vi tillhör dem
som beträder mellanlandet
där rätt och orätt
ökar skuldkänslan

döljer oss
bakom kulisserna
svävande
mellan svart och vitt

apatiska av intigheten
misstron, tröstlösheten
i att vara nära
utan att förstå

Under ljusets timmar

Natten är blygrå
som en dag i november
trots trygghet andas den
en falsk idyll

under röd fullmåne på öppet hav
vilar tystnaden stum
under midnattstimma
de svarta djupen skrämmer

till slut andas morgonen förskrämt
gatorna i främmande land
vilar tysta och tomma

ödsliga likt sinnen
gräver sig ner
i det förflutna mot en dimhöljd
ändå medveten framtid
där allt är dolt...och ändå inte

Innan fåglarna vaknat

En musa springer genom morgonrummen
gryningsdimman lättar vid hennes steg
skrattet tonar bort som ett klingande eko
i ögonblicket mellan dröm och vakenhet
blandas antikens myter med nuet
och drömmarna lämnar natten med språng.

De ljusa nätterna

Sommarnattens himmel
sprider en vemodig färg
men under horisonten
höjs violskiftande plymer
av händer som saknar ljus

natten odlar tankar
vidöppet vakna
vet att dagen fylls
av ljusgröna oceaner
när morgonen gryr.

Uppvaknande

En fågels dödskrik
var ett uppvaknande
sommarkvällen balsam för själen
men upplevelsen av skriket
visar verklighetens eviga kamp

ett scenario av realitet
och vetskapen om att alla kvällar
är en kamp på liv och död
oavsett om skönheten bedövar.

Mellan världar

Vattenfallet flyter fritt
likt en huldras hår
förtrollar i solens sista strålar
stum hör jag musiken
i vattnets sällsamma klang
steg efter steg
uppför bergets avsatser
stiger hennes klagan
kallar till midnattsmässa
i sommarnattens skumma ljus.

Arvet

Bränd av vanvettets vrede
bitterhetens heta salt oförlöst
mellan tårfloderna
andas du in julinattens dofter
av indignation och geranium

avlägsna ljusglimtar tröstar i mörkret
och stjärnor och rymdgrus
ger nuet en djupare betydelse.

Den sårbara

I sinnenas rum
bor en vingklippt fågel
näbben ombunden
med sorgens band

i sinnenas rum
går en tröstlös fågel
rädd likt en svala
på oskyddad mark
ångesten sköljer
svart över dagen
natten blir
en avgrundsruin

trasig är själen
bunden vid ekon
från en tryggare tid.

När allt faller samman

En novemberdag
föll skäran
på eftermiddagen
när trädens stammar
skrek i svart
de kalla regnen
sved outhärdligt

blåsten från havet
bet i hennes kinder
blicken
inte närvarande
utan någonstans
bortom horisonten

det förflutnas smuts
grävdes fram
denna höstruskdag
alla vägar tillbaka
stängdes obönhörligt.

Stjärnfilosofi

Blicken på språng
mot
vintergatans utkanter
just där
finns skönheten att betrakta
i avlägsna stjärnspår

som paljetter
ligger de utströdda
till synes utan plan
men något bortom
har efter kaoset
lagt ut dem
en efter en
med varsam hand.

Stjärnfilosofi 11

Pekande mot karlavagnen
berättar du
om stjärnmyterna
utan att veta
hur obetydliga de känns
just nu
med kinden mot din panna
är närheten viktigare
än himlaljus av gas

i kärleken vilar livet
stjärnor är som vi
sprungna
ur en högre tanke

så värm min kind och
låt evigheten
vila en stund
i ögonblickets närvaro.

Skuggspöken

Som svarta spiror
i sovande vattendrag
träden
nattskuggor
i vågspeglingen

hotfullt sänker sig natten
grådis fördunklar
en flyende dag

skiftningar av ljus
melankolins skepnad
självförnekelsen
med sin slöja
kring ett ensamt Jag.

skogens nymfer skrattar
sprider svarta pärlor
som flagor
i förlamad själ.

Fågelkvinnan

En kvinna född
av skugga is och eld
glider fram
ur mörkret
en skepnad
som bådar ofrid
och otrygg sömn

i månförmörkelsens tid
när järtecknens
blodröda molnflak
stryker fegt över himlen
omsluter hon dig
med fågelskruden
och suger kraften
ur din själ.

Trädsaga

Känner höstvind
gråter höstlind
vid kärrets kant

snart somnar
hennes visor
och löven suckar
när kylan griper tag
i späda kvisten

skoningslöst
klättrar frosten
uppför stammen
höstlind gråter
när löven faller
står naken kvar
och fryser.

Vårsång

I blek gryning
fylls luften av sång
som väcker dagen
pilfinkarnas glädje
får himlen att lyfta

våren tillkännager
sin ankomst.

Trädgården

I en övergiven trädgård
växer nässlor och timjan
- under en gravhög
övervuxen med
gräs och maskrosblad
kurar ett hjärta

den tysta smärtan
är tung och oerhörd
all väntan har upphört

Oroliga nätter

I skymningen
vilar förrädisk stillhet
nattens timmar skrämmer
med oroliga drömmar

saknaden efter
din närhet smyger in
som något dunkelt
blir skriande skuggor
och huden fryser
av ensamhet.

Förvirring

Du bryter sönder
min verklighet
vrider den till något
jag inte kan motstå
din skugga vakar över mig
du - den del av mig
jag vill bejaka
och ändå inte

taggen i hjärtat
pulsar och blöder
så förlorad i dig

trygghetens klippa
förnekar dock allt.

Ingen återvändo

Det finns åtrå
en hetta
som bara fyller
sina egna ändamål
så njutningslysten
att Sodoms skam
är en barnalek
i jämförelsen
känslor som
överskuggar allt
i sin intensitet

din beröring
är allt som behövs
vi försvinner
in i den eld
som glömmer.

Nattens Öga

Så oerhörd är
den tysta smärtan
svartare än svart
kväver all luft
runtomkring
- nu kisar
nattens halvöppna öga
i ögonfransen darrar
droppar av morgonljus
av dagar som varit
och de
som aldrig kommer
- sorgsna och tunga
sköljer ögonblicken
förbi däremellan.

Visdomskällan

Nattens moder
vaggar dagen till ro
min hedniska själ
öppnar sin dörr
himlaskålen lyser glimtvis
upp mörkret
se - stjärnorna
tynger med sitt budskap

töm tanken
på det oväsentliga
sök djupen
som vilar bortom
- något ropar till dig
böj dig i ödmjukhet
över det eviga
visdomskällan
vilar i ditt inre.

Daggtårar

Om jag gömmer tårarna i gräset
kan du låtsas att det är dagg

om jag syr ihop ögonlocken
och aldrig mer
möter ditt ögonkast
kan du låtsas att jag inte finns

blir jag stum
kan du låtsas att du aldrig
hört mig säga
"du kväver mig"

om jag låtsas vara döv
kan du aldrig mer såra
med frysta ord.
gömmer tårarna i gräset
och förblir oberörd.

under - långt därunder
flyter en saltad tårflod
som sakta svämmar över.

Frågor

Alla frågor vill ha svar
natten skänker bara
tystnaden

dagen skimrar förbi
innan natten
lägger sig tillrätta
sjunker in
i det oändliga tillstånd
som kallas förflutet
och morgondag

där emellan
svävar frågorna
tystnaden kväver dem
i sekunder av övergång.

Tankar utan avstånd

Ser stjärnfall i dina ögon
mörka stråk av smärta
en bön om frid
ledsagad av din känsla
längtan efter det rofyllda
i min glädje
- allt finns i blicken
du ger mig

ett band av återhållsamhet
tynger bröstet
en längtan efter själen
som är du
- min värme
kommer dig till mötes,
det anas i dina ögon.

Gråterskorna

Gråterskornas skara
väntar bakom
stängda dörrar
sällar mig till dem

vi gråter över livet
och allt det trista
sörjer över hopp
som gått förlorat
klagolåten
ekande bland skyarna

i gråten finns lindring
mot förgänglighetens grepp
tyngden i att vara
människa.

Fyll min själ.

Himlarna brinner
nynnar en sång
om livet självt
skymningen brister
när natten tar vid

smek min själ
med morgonglöd
låt livet glömma
de stunder
då kärleken svek

låt rösten
från själen
mogna till insikt
i stunder betyngda
av bitterhet.

Glömda Sånger

Med gryningsljuset
flimrar du förbi
och morgondiset
väcker min längtan

glömda är nätternas lek
och gårdagens sånger
när skrattet fick oss att leva.

en skugga vilar över
dag och natt
bara gryningen lever kvar
och skymningen sjunger
sina sorgsna sånger.