ditksidarose

Förväntan

Nu växer ljusets timmar
minns alla möten
med tidiga vårar
hur saven rastlöst fyllde
sprängfyllda knoppar

det tysta mumlet anades
ur markernas födelse
tinande bäckar ännu i drömmar
väntande sina porlande språng
ut mot vilda vatten.

I skogsrummet
möter jag bländande sol
redan i januari
när himlen visar
sitt blåaste blått.

Samtal

Du var den dröm
vari jag färdades
gestalten som tycktes verklig
gående längs stranden
där marelden blottade sin själ
under augustinätterna

din röst som smält koppar
livliga ordflöden i mitt öra
nu vilar allt som nämndes
i musslornas skal
under sandkullar och is.

De döende

Vi vänder bort våra ansikten i leda
upp smyger allt som förträngts
nu sveper odjuret in
genom själ och kött

tanken ber om nåd
försöker krypa undan
ouhärdliga sanningar
som förvrängts
till ogenomtränglighet
upprepar ihärdigt allt
som ej förlåtits

och din röst
din röst
är kalla kårar
stålet i stämman
skär och svider.

Ögonblicksminnen.

Sommarens dofter av nyklippt gräs
mogna hallon och maskrosor
höstens färger i koppar och rött
allt samlat i en korg
med årets ljusaste minnen
blir ett potpurri av färger och skratt

en värdefull blandning
som lyser upp mörka vinterdagar
då gläntar jag på locket
och närvaron av sol och dofter
fyller mig helt för en stund.

Augustidofter

Du andas i mitt hår
dina händer
bränner huden
låt oss älska och leva
bara känn
hur krassens doft
sprider sig
under augustihimlens
svarta båge

här och nu
finns inga farliga skuggor
bara skyddande mörker.

Glädje

Dagar blir nätter
om och om igen
inväntar din återkomst

något smeker
mina sinnen
som len vildhonung
sprungen ur
nätternas glädje

nu växer allt
sakta inombords
videsaven stiger
fast våren dröjer
inget har ännu vaknat
det kommer
- jag vet.

Kylans tid

Se himlen rodnar
lägger sig i veck
ett bönfallande hölje
över vinterskymningens
slutgiltighet

snart smyger natten in
en lismarig skugga
så obarmhärtig
att ljuset tiger

på lätta steg
smyger sömnen in
går på tå
för att inte skrämma
när natten ekar tomhet.

Ditt bleka ansikte

Ditt bleka ansikte
vilade med blicken
i ångestens spegel
igenom den
såg du striderna
och melankolin växa
efterlämnande tomhet
och såriga minnen.

nu är tid
att vända ögonen
upp mot ljuset
och blicken ska
leka med fåglarna.

Midvintersömn

Frostklädda björkar
stelnade statyetter
av marmortråd
inunder slumrar
viljan till vår
den dröjer

I jorden sover
nya embryon
som hösten avlade
bortvänd sol tröstar
sovande fält

rötterna
domnar bort
i svala kammare
mina tankar
vilar hos dem

© Karin Dahlin

Bikten

Tystnaden fyller kyrkan
taket är högt
ger plats åt ångesten
- min bikt
sätter sig på ikonerna
hånflinar belåtet
åt min blåögdhet

ditt svek får mig
att falla hårt
därute fylls gravarna
med lögner
och förtappade ord

bittra minnen biter
av brusten lojalitet
och innehållslösa ord.

© Karin Dahlin

Fragment

Du, gav ögonblick av liv
stunder värdefulla
att vänta på
tog mer än du gav
jag slukade allt
av euforiska lögner

du gav enstaka fragment
av din ensamhet
krävde skärvor
av lyckorus i gensvar
- en lek formad
ur din sysslolöshet

små stjärnskott av ord
de föll rakt ner
lyste upp som bloss
i mörkret
- du visste
att ditt trollspö
förvandlade hösten till vår.

© Karin Dahlin

Smeksamhet

Din sorgfrihet
lyfter mitt tungsinne
förvandlar missmod
till glädjejubel
för stunden.

Du min smeksamhet
dina ord lyfter dagen
så varsamt
att regnbågen ler

Kärleksfulla viskningar
hörs från ditt hjärta,
när kinden ligger nära.

© Karin Dahlin

Två Små Dikter

En trollsländas vingslag
i skymningslandet
över solbelysta vatten
- irrande omkring
men vet sitt mål.

*
En stjärna dör till
aftonklockans sång
- där ljus fanns
återstår bara
mörker och tystnad.

Ditt namn

Djupa tankars grubbel
påträngande som flugor
påminde om en sanning
som inte ville uttalas
- grep hårt och brutalt

du brände ordens vingar
minnen av känslosvall
kröp fram ur smärtan
- när ditt namn nämndes

vi bröt kärlekens bröd
i en tid som tystnat
ditt namn susar bland träden
som sjungande svaga ekon
- de vaggar i takt
med min saknad.

Eggande

Med oemotståndliga ord
förleddes känslorna
- förförande farligt

du smög in ofattbart
djupt och skrämmande
- vi fångade hettan
eggande lekfullt

nu gråter mina sinnen
efter ord och händer
förväntansfullt varma

underlig stillhet är du
ändå ett kaos
av hänförelsens eldar
- så förled mig igen.

Sälta

Dina läppar rör sig
talar sakta till mig
- känslan
av sälta växer inuti
och haven
drar mig tillbaka
till urtidsdriften

sänker blicken
så du inte anar
- tungans rörelse
över munnen
förråder mig i alla fall.

Skuggminnen

För sent kom du tillbaka
sången har redan tonat bort
du - en längtansfylld sorg
jag kastade mot evigheten

djupt i hjärtats gömmor
kan du inte återuppstå
du var som ett gift
- nu uppäten
av tidens gamar

våra minnen
skugglika blommor i Hades
även de vilar bortom
evighetens gränser.

Ljusballerinan

Skymningsljuset dansar
som en lufttunn ballerina
på vattenytans
bräckliga hinna

med spindelvävsskira strålar
väver hon nattens beslut
att lägga nätet
över skogar och sjöar
- kvar vakar en glipa
av solljus

hon färgar himlen
med rosa piruetter
dansstegen virvlar
med strömmarna
och tar dem i besittning

hon - en chimär
en sommarskymning
en gryningsdimma
färgad av himlens blodrosor

väntar in en nyvaken
morgons färger
- innan hennes lätta dans
försvinner i fjärran.