landskapfinblueback

Skiftningar

Drömskt blir leendet
av vårkvällens skimmer
ser med andakt
aprilkvällens
brytning mot natt
älskade värm mig
innan grådunklet
fyller sinnet
med vankelmod

när morgondagen
stiger i nyfött ljus
vilar vi i varandra
somnar
av gryningens ro
och låter drömmarna
omfamna världen.

Rundgång

Årstiderna kretsar runt
i samma gamla fotsteg
vi står utanför
betraktar skeendet

springan öppnas
mellan vinter och vår
vi håller andan
förväntansfulla

så breder
solsinnets rotblad ut sig
slingrar sig in
i förträngda vrår
sprider
ljustidens livskraft.

De älskande.

I det tysta rummet
där natten tagit
dagsljuset i besiktning
hörs inga röster

bara begäret
som vinglösa fjärilar
sökande fästen
på varm hud

de älskande
inneslutna
i ett universellt rum
- där bara händer talar.

Drömdofter

Hon lever i dina drömmar
kännbart verklig och het
mjuka famntag
fyller natten med dofter
berusar sinnena
på gränsen
till det outhärdliga

klarvaken
är verkligheten
en annan.

Innanför vår hud

Innanför vår hud
inom ömhetens cirkel
söker blodstormen sitt
- världen försvinner

allt föll i heta djup
en doft av hud var nog
för själen att öppna sig
känslan bast ut i hunger
- ängslan försvann
förnuftet fick ge vika
för det outforskade.

Nattmöten

I skriften
tanken och
kroppen
lever du under
dagens alla timmar
föds
i nattens drömmar
- andas
ler och bara finns
ja
som en extra puls
under huden
- det finns inte
vilja att avstå.

Du kommer när längtan tar vid

När elden falnat
spinner jag drömmar
tanken på dig
håller andan
tills du kommer

när mörkret
griper tag i dig
söker du värmen
jag bär på
ämnad för dig

du kommer när tiden
känns ihåligt ensam
i ditt inre rum
omsluter min kärlek

Dvalans Tid

Dvalan smyger sig in
första snöflingan
dalar i tystnaden
- dör upplöst i min hand

under hård mylla
hörs viskande rötter
- de sällar sig
till drömmarna
i väntanrummets dvala

i skymningslandet
hopkurad och innesluten
vilar våren.

Silverpärlor

Vid horisonten
finns inget ljus
att vila blicken på
stjärnorna
små silverkorn
formade av hård glans
inte kuvade
av mörkrets tröstlöshet
som vi

om en enda kunde tala
värma själen
med hopp om evighet
- någonstans
där bortom
medvetandets gränser.

Doft av Mysk och Kanel

Du sov tyst,
med handen
kupad runt mitt bröst
passande
precis dess form

ditt hår - en doft
av mysk och kanel
sparar ögonblicken
tills dagen då längtan
blir överväldigande

bilden finns kvar
påtagligt levande
som ett majdagsminne
tills dina vägar
för dig tillbaka
- jag vet
det bara är så.

Hudlös.

Blodet når huden
din tanke träder in
längtan vaknar
en sällsam vindil anas
går förbi
och rakt in i själen

där tumlar du om
sliter i allt som sover
väcker känslor
som slumrat
i undanskymd vrå

en varm hands beröring
i ögonblicket
då ljuset bryter väg
mot skymningskvällen
- får all rädsla att falla.

Smyger sig in

Du dricker min åtrå
tömmer allt
bägaren är tom
- gömmer din egen
i nattens oroliga drömmar

vid längtans yttersta gräns
stannar du upp
- vältrar dig
i mina drömmar
som de vore dina egna

- söker i vakenheten
för att hitta mig själv.

Månskratt

Alltför många pärlor
har kastats ner
i livets bittra flod
av tvång har de fallit
ner till stenar och slam
ändå skimrar vattenytan
i pärlemor
under månfyllda nätter

glänser för osedda ögon
och månskratten
ekar tomt och hånfullt
under klara nätter.

Försommardagar

När gryningen suddat ut
nattens svarta dok
landar ljusstrålar i min hand
strax flyger de som fjärilar
åt alla väderstreck
- ger dem friheten
och begråter min förlust

bland ängsull och tjärblomster
dröjer dagsljuset kvar
lägger sig
som en barnakind
över slitet sinne
stannar kvar
i tankens kammare
- för att värma under
kalla dagar av höst.

Dagarna de går

Följ stjärnorna
de vet vägen, men varthän?
dagarna går
lämnar ingenting efter sig
ändå finns de
broderade i ditt minne.

Ja, jag följer himlaljusen
undrar över deras färd
varför och varthän?

sorg och harmoni
fyller sin egen skål
med gårdagens
döda drömmar.

Sommarsaknad

Snart flyr sommaren
sländans vingar
viks ihop
hör ; frasandet av död

solsångerna tystnar
det fullblommande ljuset
vänder bort sitt ansikte

då lägger sig livet i dvala
blundar och säger farväl
så ser vi dagarna
komma och försvinna
ändlösa i sitt skede

då vänds blicken
mot skönheten
som hösten bjuder
vänder så stegen
från sommaren
- den ekar av förfall.