beigedovebackpoesi

Livets faser

Häggen väntar
knopparna sjuder

men vilsenheten
i det oberäkneliga
hämmar känslan

allt
mellan vinter och vår
skrämmer

tidigt blommar vitsippan
hon speglar
livet i nuet
oberäknelig i faserna

allt
så kaotiskt
ändå bejakande

så låt oss leva
här och nu

oavsett framtidens villkor.

Tidens flykt

Som sländor
i tidens flykt
är resan nu
inte sen

i ögonblickets storhet
beslagtar du min själ
tvekar föga

när vi med sinnenas
vingar flyger
      utforskande
                  sökande
språkets samhörighet
kroppars
ömsesidiga gensvar
        då växer vårens gestalt

förlorade i nuet
oavsett om björkens sav
i sitt växande smärtar
när saven tilltar
är vi ett.

Att födas

På kvällspromenaden
tystnade plötsligt
världens brus

minnet dök upp
från den natt
då min elvaåriga oskuldsfullhet
mötte visheten

tanken öppnade sig
mot universum

under en gatlyktas sken
mötte ögat
snöflingans mönster

tystnaden
hade klanger och ord
att förmedla

förstod instinktivt
tanken i att födas
älska, kämpa, och dö

det kändes glasklart

så har jag därefter
levt mitt liv.

Löjtnantshjärtan

De böjer sig
mot markens safter
mullens gensvar

trots gryningens krav
att söka himlen
dröjer de sig kvar

man hör
om tungan tystnar
och bara låter sinnena
sväva
förbehållslöst

smörblommans löfte
om ängarnas brokiga växt
bär hopp om sommar

men hjärtat
följer nässelfjärilens längtan
orkar inte fästa sig.

Tomrummet.

Saknaden efter dig
ett tomt rum
med släckta ord

du kära
mitt livs dryck

känns dina steg
tunga idag
så fjärran borta?

Vid vägkorset
väntar jag tåligt
på din återkomst

vet
att du kommer.

Befästningen

Begråter den kärlek
som inte längre är

du når inte l
mina sinnen av tilltro

de befinner sig
bortom
dina ords fördärv

framtiden är ett torn
bevakat av lögner

som redan
genomskådats

och genomlevts.

Örtagården

Framför den gläntande porten
står jag beredd
att beträda
den örtagård som hägrar,

i vilan som är du.

vill
rytmen av din puls
värmen av din hunger

- vill och åter vill
stegen tvekar

offerberedd
men ändå inte

Du, min åtrå
undvik rädslans seger
bejaka istället det jubel
som är hjärtats.

Kärlekskraften

Du.
eld stål och varma hav
som plöjer fåror
genom min
innersta kammare

dina känslor
återhållsamma

ändå

mäktiga som flodens kraft
genombrytande bäckarna
om våren.

Jag
naturkraften
som öppnar sig
värmen stiger

sprungen ur en källa
från ingenstans.

Mörka Slöjor

Väv mig en huva
av mörkrets slöjor

ett sorgedok
att bära
när stunden är grå.

väv mig en mantel
av solgass

fryser när du
är frånvarande.

kom tillbaka
öppna paradisporten
låt slöjorna lätta
tänd elden som väntat
min flamma

- Din

Ännu häver sig väven

Ännu häver sig väven
mellan nässlan och kvisten
tunna trådar
av liv och död

solvärmen kupar sig
runt ansiktet
under dagens korta stund

förjagar mörkret
i ögonblicket
som är nu

- det sista
innan sommaren
sluter sin famn

Det eviga i dig.

Känslan jag förmedlar
liknar havets sånger
i toner som bryts
när vågkaskaderna slår
mot klipphällarnas
oföränderligt eviga.

Kännslan du vill förmedla
är längtan

jag ser den
i djupet av din pupill

känner den
sträcka sig emot mig

når inte det eviga i dig
- men i mig
som ett hav av salt

sköljer över dig l
en längtan
som ger lindring.

Linda dina ord

Linda dina ord
runt min skugga
och den sjunger
som näktergalen.

Vänd din spegelbild
där finns jag

ett vilande frö
längst därinne

invirad
i ditt hjärtas skrymslen
redo att växa och gro.

Andetag

Huden väntar

nattens andetag
får allt att vibrera

ivrigt vidrör läpparna
slutna ögonlock

kyssar
tar kommandot
över natten

två själar
sammansmälta

motvillig ; men mättad
lägger sig sömnen
rofyllt till rätta.

Begär

Du är dagens svar
på natten
en hungrigs bön om bröd
en törstigs längtan
efter källvatten

drick dig otörstig
ät dig mätt

fyll dina sinnen
av lockande begär
- jag skall mata dig,
- släcka din törst
- älska dig varsamt

känn den rofylldhet
jag förmedlar

när jag vakar över
dina drömmar.

I Dina Fotspår

Vilan -vattnet - blodet
följer strömmarna
går vart de vill

inga stängsel
som hindrar

till dig går alla vägar
var du än finns

du är källan
där jag vilar min själ
grottan där jag gråter
tårar av längtan

du är du
och jag avundas
den väg

som får bära
dina fotsteg.

Hänryckning

Nu förvandlas tankarna
från förlamning och död
till något nytt och levande

det växer en ny sinnlighet
i allt som vaknat

förnimmelserna
starkt närvarande
i hänryckningens tid

du breddar flodfåran
till forsar med höga flöden

låter dem finna egna vägar
att utforska

du berikar själen så innerligt
nästan rör vid den
- det tar andan ur mig.

Illusioner

Din illusion har tusen röster
mottar dem ödmjukt
i den låtsasvärld
som är vi

dina starka händer
bär så sköra himlar
att stjärnorna sjunger
och natten
slutar existera.

lustfyllda tankar når sitt mål
högt över naken jord
snuddar vid molnen
och kärlekskraften
fångas i flykten.

du räcker mig en glädjeskål
jag dricker
under en overklig natt
som denna.

Lockande

Stjärnorna brinner
i ett avlägset universum
åtminstonde verkar det så

de når mina tankar
med sitt stumma språk
försöker de månde tala?

de fyller tanken
så helt och fullt
- drivs av längtan
till det onårbara

ljusglimtarna däruppe
lyser igenom
får fäste i min själ

sprider sig
som solfrön i sinnet.