posisidan11jan02

Höstvaka

Som en likvagn drar hösten
från norr till söder
släpandes melankolin
genom skog och mark
vi misströstar
ser i ögonvrån döden vid tyglarna
han penslar träden i ockrafärgade toner
och strör eldröda slingor över sjön
när kvällningsljuset faller.

Tillbakablick

Hon tar sina minnen och reser
bort från skröpligheten
och glashusets instängdhet
bortom drömmarna finns skärvor
av sanningar hon levt med i åratal
nu ljus som slocknat

hon reser
tar sina minnen med sig
sneglar inte tillbaka
vet att förändringen alltid kommer
förr eller senare

De döende

Älskade,
kärleken må vara tålig
men känslan orkade inte längre
och gnyr av förlust
önskar vi vore tillbaka
till tiden av kärlek och givmildhet
innan vredens stumhet
växte innanför stormens väggar
- visst kan vi förlåta
men smärtan kräver sitt.

Sorgenätter

Skriver av kärlek dessa rader
när livsvägar går åt motsatt håll
missmodet har fångat oss
vi är på väg
var och en mot sitt öde

bortom träden stiger grå rök
i tyst natt
ger känslor av sorg och onåd
medan decembernatten
beslöjar med vemod.

Årstiden vrider sig

Frosten lurar spröd
bak sommarens dörr
bärbuskens spetsar har bleknat
september gör sitt intåg
rastlös i brokig orange

i tidig kväll
breder skymningen ut sig
lövträden sörjer besegrade
och molnen vid horisonten
tynger av tröstlöshet.

Arvet

Bränd av vanvettets vrede
bitterhetens heta salt oförlöst
mellan tårfloderna
andas du in julinattens dofter
av indignation och geranium

avlägsna ljusglimtar tröstar i mörkret
och stjärnor och rymdgrus
ger nuet en djupare betydelse.

Skiftningar

Skogarna brinner i
rödvarma solnedgångar
löven skiftar
av glödgat stål
och solmogna citroner
blickfånget av
höstens skönhet
träffar direkt
i själen

nyanserna bär bilden
av sista fägringen
innan lövfällningen
tar vid.

Septembernostalgi

Övergiven spindelväv
som sidentrådar
mellan fingrarna
luften fylld
av sötsura dofter
övermogna äpplen
och jästa bär

brittsommardagen
löses upp av kvällen
skänkte sista värmen
innan hon försvann
vill stanna kvar
i den tanken
då november skrämmer
med ständigt grådis
och dött gräs.

I sommardödens tid

Kvällen smyger in
vid skogsbrynet
fåglarna har rest
och marken klär sig
med tystnad

aspen berättar
en sorglig saga
om gångna somrar
som gått mot höst
barmhärtigheten blundar
när frosten tar
den sista dahlian
hon somnar
i hans andedräkt
och allting är förbi.

Fågelfri

Vakar in morgonen
dimslingor glider
över markerna
när uppstigande sol
löser upp natten

i tidig dager
lyser vetefälten
som böljande hav
av brons
enstaka linblommor
insprängda stänk
av blått

falken flyger högt
dess skarpa blick
söker efter föda
- allt efter
naturens villkor.

Korpnatt

På tysta öde sjöar
har månen lagt ut
gator av ljus
kring barrskogsklädda
bergryggar
ekar korpropen
spräcker tystnaden
med mäktiga vingslag

ovanför vakar molnen
skyler mina tankar
som reser
bortom tid och rum
natten döljer allt
bara månen vet.

Uppvaknande

Gryningen
klar som glas
luften bitande
av frost
solen ännu inte
upprunnen
vid horisonten
i timmen mellan
mörker och ljus
anas höst

känslan
av förlust tilltar
med sommarens
bortgång
när sparvens
klagosång
väcker dagen.

Samförstånd

Du bröt dig igenom
själens hårda hölje
fick blodet
att rusa hämningslöst
en sköld
mot livets missmod

när sommaren
snart förtvinat
leds jag in
i blossande höst
med känslor glödande
i rönnens färger

du talar i gåtor
med sanningens djup
vad gör det
att kampen är sorgfylld
när hjärtat ropar
av törst.

Nattliga tankar

Av vinden
vyssjas löven till ro
i mörkblå
sammetskväll
blunda och lyssna
på vaggsången
som inleder natten

i sinnet väcks
en underlig törst
efter sötman
och fukten.

augustimånens
fruktiga rundel
hänger som
ett fullmoget äpple
vid horisonten

Höstkänningar

Det vilar något
magiskt över
tidiga solnedgångar
eldfärger varslar
om långa nätter
med oroliga drömmar
den tidiga hösten
kliver in
och läser min rädsla
skuggor lurar
i varje vrå
men ännu lyser
lönnbladen apelsingula
i min trädgård

Återkomsten

Natten lyfter sin slöja
dagen bleknar
du bara står där
och plötsligt
blommar hösten
jag faller
igen och igen

ditt famntag
en himmel av
dofter och påminnelser
allt som legat i dvala
väcks brutalt
sanningen står skriven
i dina ögon

lika klart
som i en spegel
där dammet
torkats av
och sanningen
står blottad.

Sommarsolstånd

Midsommartidens
blomsterprakt
lindar in
våra nakna fötter
med smultronblom
dansar hejdlöst
på ängens
färgrikedom
och gläds åt vår
lyriska uppsluppenhet

låt lustgården
omfamna oss
i den tid som är nu
när ingen natt finns
och stjärnorna blundar.

Ensam Måne

Över sanddynerna
smyger skuggorna
stannar till
drar vidare med
fullmånens rörelser
över himlavalvet

stillheten över
ökenlandskapet
är så total
att tystnaden
blir ett skrik i natten
månen ger vidunderliga tankar
gräver sig ner på djupet
vidrör det lilla
i det stora oändliga
där människans tanke
är blott ett sandkorn
bland alla andra.

I senhöstens kalla värld

Fönstret står öppet
trädet viskar
om glädjen i somras
då maskrosfröna tog fäste
på solvarm bark
föll ner i svart jord
växte och gladde
med gul skönhet
runt trädets starka rot

höstmörkret övertog världen
frostens kalla fingrar
griper tag och förlamar
under hårda nätter
när kylan biter som värst.

mot fönsterrutan
hörs de vita malarna
kraftsa förvirrat
med kraftlösa vingar
innan de faller.

Besläktade Djup

Nätter tunga
fruktigt söta
mättnadens suckar
får månen att le
Vi - förlorade i styrkan
av yra kärleksmöten.

Ingen vinter
må smälta glöden
elden lever hos
två besläktade själar
onårbara för kylan.

Slut ditt öga för sömnen.
snart viker morgonrodnaden
för dagens ljus
när avskedets skugga närmas.

Skuggor

Mörkrets ursprung
en släckt eld
sidensvarta skuggor
från en förlupen kärlek
ekar högt i natten

den vind som kom
var vinterns
tjutande dån
spöklika ekon
det är din röst jag hör

- ett eko
av en brusten sträng
från det förflutna.

Höstfärger

Bär på stycken av höst
äpplen och vinbärens söta smak
minnet ljusnar trots vintertiden
av snöns vidunderliga vita

I hösten fanns lindring
ett nytt löfte om vår
när jag väntat länge nog.

I vintervakan nynnar träden i moll
suset av sorg ljuder stilla.
Vi gråter regn under milda dagar
- reflekterar över allt liv
som gick förlorat
under alltings farväl.

Korsvägen

Vid korsvägen
möter lupinernas blå
vallmons röda
där stannar jag till
i eftertanke

där väntar
svaga ekon
från det förflutna
förföljer mig
orden som trängdes
aldrig uttalade
spärrade vägen
för våra löften

en smärta ihållande
som pest och mörker.

Då Blommar Ljungen

Över hedarna blommar ljungen
avståndet syns oändligt
mellan karga kullar

här sitter jag
försjunken
i gnagande längtan
- bäcken sjunger om den
i brist på stora ord

efter mörkrets omfamning
finns här bara jag
med din närvaro i tanken
- det som alltid stör mig

dina ord omsluter mig
mörkret är du
gestaltande
min ensamhet.

Tillstånden

Som en blind
famlar hon efter
förändringens tillstånd
sårbarheten
gör henne lyhörd
för allt
som snärtar själen
ärren blir fler
anar en visshet
i att mogna
en bitterhet
i att förstå

men aldrig
tillräckligt mycket
för att läka
och värka ut.

Ödet Gömmer

Ödet gömmer sina gåtor
i själens rum
tankar och syner flimrar förbi
luftiga
alltför snabba att anas och nås.

Ge mig livsrum
att verka och leva,
skönja hemligheten
med livets mål,
utan att sakta in
på stegen.

Tankar om Livet

Det finns en yttre gräns där vi famlar i blindo
i sökandets mörker - efter tecken på svar och frid
Ångesten rider våra tankar, förmedlar rädslor
bottnade i våra egna misstag.
Tankar besatta av frågor, de hänger blottade i tusentals
- obesvarade på en mur av oigenomtränglighet.

Ge mig stunder av mandelblomsdoft och äppelträd
be våren öppna sig, då lättnaden efter mörkrets strid
faller ner i den underliga stillhet - som är insiktens
se det ofattbara smälta samman i kaskader av färger och dofter.
Skuggorna har ingen chans att ta sig igenom ridån
av skönhetens hymn - som fått sorgmodet att ge vika.

Liv, du är inte bara sorger, svek och rädslor - också sånger och jubel
ge mig stunder av behag - att vila i sinnets rogivande lundar
omfamnad av den glädje som förde mig till världen.

Utmatta stunderna med minnen av böljande havrefält i aftonljusets guld
bilder från det blågröna havet - som fick mina tankar att dansa,
dyningarna, korallerna och klipporna
- de öppnade dörren inom mig till de rena tankarna
där ångesten inte hade företräde.