lyriksidan13april02

Nakenhet

I all sin nakenhet
mottog jag orden
de landade som
vildfågelstråk
i mina tankar
- växte till
vild fauna i det inre
blommande fria

orden - inta längre nakna
utan klädda med fjädrar
och maskrosblad.

Mellan mina fingrar
ser jag dem flyga
vinden lyfter dem
- ändå är de mina.

Skuggornas syster

Skuggornas syster
- lurar mörkret i lönngångar
av lögner
- slukar alla illusioner
för att åter famla i förvirring
mörker och ljus blandas
till ett vin, varmt och rött
- berusande giftigt,
sanningskorn om livet
uppenbaras för den villrådige.

Nattens svarta nät

Ingen skog är mörk nog
när de sista solstrålarna
målar ljus mellan tallarna
och skymningen skänker vila

en stum värld blir mitt rum
när skuggorna smyger tätt inpå
- då får tankarna vingar av tidlöshet
och omfamnar alla sinnen

nattkylans vingslag
lägger sig som ett svart nät
över timmar och rum
- brister ut i klanger när
jag leker med gåtfullheten

i gryningen töms
himlen på stjärnor
- jag mottar morgonens
första ögonkast
i en natt som förbleknat

Korta ögonblick av tid

Under korta tidsögonblick
frodas kärleken
innan det grå gräver sina hål
- växer till ett urgröpt skal
av det som en gång levde
så varmt och innerligt.

När inte ens händers beröring
förmår fånga
förflutna stunder av intimitet
då har man passerat
varandras gränser
- om än omedvetet

utan att stanna upp
har man sakta gått förbi
- och släppt taget.

Sorgsna själar

Så sorgsna är ögonen
på alla de själar som strider i kamp
Ja - en svart hymn sjunger deras inre
toner som gråter i bristen på ljus

något förunderligt anas ändå i fjärran
där själen skymtar en gryning
- bortom zoner i svart och grått.

Har vi alla gått vilse genom
nödår av mörker
i skuggorna från oss själva
som sliter och drar
- det finns krafter som river i djupen
där döden hägrar med sin vila av frid.

Gråten

Din hand samlar min gråt
som värker ut i det tysta

inom dig väcktes en längtan
till mig och min ödslighet
du trodde dig finna min själ
men jag gömde den för dig
- medvetet

din värld skiljer sig från min
så jag vänder bort mitt ansikte
- orkar inte kännas vid
din ensamhet.

Silverskuggornas värld

Du silverdroppe
benådad av stjärnorna,
din tunga glans lyser
över nattens varelser
med en eterisk glans,
svår att motstå
att drömma till.

Nattens gäst förjagar
jagets skuggor inuti,
ebb och flod lyder
dina villkor.

De salta vattnen
höjer sig till din ära,
en förtrollande värld
av nattlig mystik
i en tidlös glans

Väntan

Evinnerlig väntan - alltid väntan
på vad - på när ?

Framtiden vilar i ett dimtöcken
ändå lyckas den skapa dagar
- nyfödda och befriande

gamla ärr rostar i daggkåporna
från gårdagens gryning
dagen och händelserna skapar nya

de ljusa dagarna
alltid för skenbart avlägsna
vissa bär ett skimmer av skuggor
- dem vill jag inte veta av

korta ögonblick av glädje
vilar i min hand
duniga som en barnakind.

Rofylld skugga

Ett mirakel av ljus
var dina ord,
de väckte mig
ur djupaste dvalan

pinjeträdens skugga
gav tidlöshet i nuet,
fyllde luften med
tysta kärleksord
allting var bara värme

du anade alltid
när något var fel,
talade i tungor
med jordiska ord,

trösten du gav
var som ett balsam
du sa alltid,
"tårar är sanningar
från hjärtats rum"
tänk så,
när dagarna känns
outhärdligt svåra.

Besläktade djup

Nätter tunga fruktigt söta,
mättnadens suckar
får månen att le,
Vi, förlorade i styrkan
av yra kärleksmöten.

Ingen vinter smälter glöden
falnade eldar vill inte dö,
vi, själar av besläktade djup,
onårbara för kyla.

Slut ditt öga för sömnen
snart viker morgonrodnaden
för dagens ljus,
och avskedets skugga närmas.

Förändringar

Relationer uppstår och förstörs
destruktiva ord ger sår i själen
vi - förlorade för varandra
när tystnaden tar över,
cirklar sluts utan att förstås
när saknaden tar över
- allt börjar på nytt
i människans värld
av möten och avsked.

I brytningen mellan då och sen
står vi vacklande i ett nu
- som räddhågade barn
förlorade inför framtiden.

Förnekande

I insiktens stund vägrar jag, förnekar
att du berört mitt innersta
med din inre kluvenhet.

Du vidrör med ord som inte uttalas
jag anar, att du både förbannar
och bejakar stormen inom oss.

Hett blod söker utflöden,
flyter som underjordiska floder,
brännhetsgömda
långt under fast mark.

Evig natt

Det finns ljusstråk längs mörkrets stigar
som spunna av ljus försöker de
sakta smyga sig in i dina tankar
synålstunna guldtrådar - du ser dem inte
Du är kvinnan som är omsluten
av mörkrets eviga skugga - fastlåst i självvalt fängelse,
stirrande med modlös blick ner i kärrets svarta djup
innan gryningsljuset gjort sitt smygande intåg

I mörkrets eviga skugga står du omsvept
av hopplösheten, omsluten av kärrets kalla dimbälte
utesluten ur ljuset och tärd av livets krav

Du föddes i ljuset men fastnade i ständig natt
kaosnatten har du själv skapat, den vidrör dig
som en efterlängtad men hatad älskare.

Kom eldljus som ligger på dolda djup
ys upp hennes inre mörker
så hon kan vända sitt ansikte uppåt mot skyarna.