Brustet glas
Min ömtålighet är skör
   som den tunnaste kristall
          Se, Världen kan spegla sig däri,
         Men glaset som omger mig,
får inte beröras
  Det är så tunt, så skört,
     Att den ömmaste beröring
 Får glaset att högt, skrällande
 klirrande, falla
ihop till en hög av stoft
och innanför finns  skuggorna.

Vargatimman
Vargatimman så fylld av ångest och timlig vånda,
får ljuset och gryningen att verka alltför avlägsen
och för evigt borta,

I morgonrodnadens strimma, innan daggens stjärna
i sin kåpa brister  av morgonens ljus, tycks livet bestå av en
evig blomning, lika oförstörbart som tidens gång.

Fåglarnas glädje strömmar emot mig
I sin intensiva, levnadsglada morgonsång
Förlitar sig på att den aldrig ska ta slut.

En del av mig gläds och jublar åt livet,
en annan del avundas dem med sorgset vemod,
den glädje de känner för den dag som är
här och nu, en livsbejakelse utan tid och rum.
Ge mig bara en enda liten del
av denna berusande glädjeyttring
Att förgylla också min dag.
*

När dagen är mogen  och varm,
när daggens stjärna för länge sedan är  borta,
och   rodnadens timme brutits sönder,
 är avgrunden redan synlig
och inväntar den kommande skymningen,
när mörkret söker få ett starkare fäste ,
och försöker vända ljus till mörker
men lyckas för en stund ändå ge en illusion av
 att mörkret aldrig ger vika.
Men med hopp och tillförsikt kommer morgonljuset
Tillbaka med daggens stjärnklara droppe i sin kåpa.
 
 
 
 

Dagen
Dom säger att dagen är vacker där ute
Det märker jag inte.
Dom säger att höstvindarna är ovanligt
varma och ljuva för årstiden
Det känner jag inte.
Kom ut, kom ut och ta vara på ljuset, säger dom.
Det förmår jag inte.
*
Dina ord var som ett spjut,
 kryddat med dödligt gift,  stöttat med stor kraft
rakt  in i mitt hjärta
och jag sjunker ner i mitt tomma intet
och min dag inväntar natten,
är ännu inte mogen att ta del av ljuset.
*

            Visst, dagen är vacker
men du behöver din näring,
jag när dig, av  min egen inre kraft,
          genom  att du tar ifrån mig förmågan
att se allt det vackra och ömsinta.
Den känslan föder dig och
          ger dig kraft för dagen, eftersom
 sorgen och min  förtvivlan är din föda,
du suger den ur mig.
*
Min kära, du tar all min kraft i nuet,
men i djupet av min själ finns
eldar och krafter du inte ser,
ej förmår att nå.
*
Men betänk väl, ett ord, en handling
och eldens vindar från djupet av min själ
sveper över dig som en het sandstorm
och ditt minne är för evigt begravt
i jordens djup.
*
Då kan dagen åter bli vacker
och höstvindarna milda.

Alla texter & bilder är copyright skyddade vilket
innebär att du inte får kopiera eller sprida något av
innehållet på sidorna utan författarens tillstånd.